Början på min dröm
Gick in på sjukhusavdelningen idag, skulle förnya ett recept och tänkte att det skulle vara snabbt avklarat. Icke, sa Nicke... Det var tusen frågor om min hälsa och sköterskan sa rakt ut att hon tyckte att jag var fet och att jag säkert hade 30 i BMI. Pang. Bom. Skjut mig. Där satt jag i en tjock stickad kofta och ville springa gråtande därifrån, men jag var för feg. Jag satt kvar i stolen, kämpade mot tårarna och teg som muren.
Ni vet känslan på ett bröllop där bruden kommer in och alla vänder sig om och ser hur hon glider fram i en vit vacker klänning. En gudinna. Jag vill vara henne någon dag. Och nej, det är inte för att jag vill att alla ska glo på mig. Det är för att min pojkvän ska se på mig och känna att han tycker att jag är den vackraste i världen.
Efter besöket på sjukhuset bröt jag ihop i bilen. Min pojkvän tröstade så gott han kunde och sa att jag inte skulle ta åt mig vad hon sa. Lätt för honom att säga. Min pojkvän, vi kan kalla honom Långben, är lång och smal. Han kan äta vad han vill och det enda som händer är att hans mage putar lite. Vill han så kan han dessutom gå ner i vikt hur fort som helst. Jag vet att han ville väl, men alla tankar föll tillbaka till när jag gick på högstadiet och blev mobbad. Jag blev 13 år igen och samma tysta gråa mus som alla kallade för gris.
Vi har alla drömmar och vi har alla något vi vill ändra med oss själva. Jag hatar min näsa, men den gör att jag är jag. En övervikt gör det inte. Jag vill må bra och känna mig vacker. Jag vill inte gömma mig i vassen varje sommar och jag vill kunna ha en klänning på mig utan att folk ska fråga när det är dags att föda. Jag vill inte dö i förtid och jag vill inte flåsa i trappan. Jag vill kunna äta godis en lördagskväll utan att skämmas. Jag vill leva!
Så idag bestämde jag mig. Jag har börjat med en matdagbok som jag ska försöka följa och jag skickade en intresse anmälan till Itrim. Min ekonomi är inte super så jag hoppas på att slippa köpa den allra dyraste maten och tillsatserna och inte bli pank på köpet... Men nu har jag startat och det här, det är min berättelse och jag lovar att vara "fett" ärlig!